Varning för slarvfel

Inte ens juridiken är befriad från den mänskliga naturens benägenhet till förvirringar. Samma sak kan tydligen också gälla skiljeförfarandet i Kina. Det som åsyftas är en rådande förvirring över vilket skiljedomsinstitut som egentligen menas när ett kontrakts skiljeklausul hänvisar till exempelvis ett skiljedomsinstitut i Shanghai. Varför denna osäkerhet?

 

Först, en kortfattad bakgrund
När utländska företag i Kina hamnar i en tvist med sin motpart vänder sig många till Kinas internationella skiljedomsinstitut i Peking, som också är landets äldsta (etablerat år 1956) och största. I fjol reviderade skiljedomsinstitutet sitt regelverk om skiljeförfarande där de nya ändringarna skulle börja gälla från och med första maj förra året. Ett axplock av de materiella ändringarna:
 

• Skiljedomsinstitutet kan nu utdela en exekutionstitel till den part som önskar tillgripa interimistiska åtgärder. Tidigare hade enbart domstolen rätt till detta enligt den kinesiska lagen om skiljeförfarande samt den kinesiska motsvarigheten till vår  törstsläckande rättegångsbalk. Dock förutsätter detta att nämnda lagar inte stadgar något annat. För verkställighet är det fortfarande till domstolen man ska vända sig till.
• Rättssäkerheten har fått gå före effektivitet när fler än ett muntligt förhör får hållas även om det inte är "absolut nödvändigt".
• Utökad möjlighet till att låta förfarandet äga rum utanför Kina, förutsatt att tvisten har anknytning till andra länder.
• Lättade språkregleringar. Parterna har sedan tidigare fått välja det språk som ska användas under skiljeförfarandet förutsatt att en klausul som reglerar språkvalet finns medtagen i avtalet. Men i avsaknad av en sådan har förfarandet alltid begagnat sig av rikskinesiskan. Nu finns det alltså öppningar för att välja övriga språk om skiljedomsinstitutet finner det vara påkallat av omständigheterna i det enskilda fallet.
• En av de mest processekonomiska ändringarna tar sikte på att fler fall nu kan bli föremål för  summariska processer än tidigare då tröskelvärdet för det tvistade värdet har höjts från tidigare en halv miljon RMB till två miljoner RMB.

De nya reglerna ledde dock till att ett mindre krig utbröt strax efter reglernas offentliggörande. Två mindre skiljedomsinstitut i Shanghai och Shenzhen, båda underordnade det i Peking, började göra revolt mot moderinstitutet i huvudstaden. Skiljedomsinstituten i Shanghai och Shenzhen grämde sig över hur de nya reglerna skulle innebära minskad självständighet på grund av ökad centralisering inom organisationen samt en kraftig reduktion av antalet fall som skulle administreras av dem. Istället skulle fler handläggas av skiljedomsinstitutet i Peking. Efter ytterligare trilska tillkännagav Pekings skiljedomsinstitut att de två skiljedomsinstituten nu blivit fråntagna sina respektive behörigheter. Man införde ett förbud för skiljedomsinstituten att fortsätta använda moderinstitutets namn och varumärke. "Vem #@! tror du att du är?" eller liknande, tror jag att skiljedomsinstituten i Shanghai och Shenzhen tänkte, för ingen lydnad åtföljdes. Tvärtom valde båda skiljedomsinstituten att fortsätta med sina respektive verksamheter precis som vanligt. Man valde helt enkelt att döpa om sig och byta namn - inget tjafs, inga konstigheter. Stöd för denna uppfriskande kaxighet fick man också från städernas lokala regeringar och myndigheter. Shanghais och Shenzhens skiljedomsinstitut har även denna månad och i december fjolåret hunnit utfärda sina egna regelverk om skiljeförfarande. Samtidigt ska det finnas nya skiljedomsinstitut i Shanghai och Shenzhen som är formellt underordnade skiljedomsinstitutet i Peking. I Shanghai ska det även finnas ytterligare ett skiljedomsinstitut att hålla reda på. Det är hög tid för att slipa kompassen för att hitta rätt. Dags att göra hemläxan med andra ord - hög risk för "slarvfel". Någon därute som har stenkoll på läget? Hojta till!