Man judging man

Uppdateringen har varit lite låg den senaste tiden men troligtvis är det inte många som sitter framför datorn när årets svenska sommar varit den bästa på alldeles för länge. Nu är inläggen iallafall tillbaka efter detta sommaruppehåll!

 

Tänkte skriva om den kinesiska motsvarigheten till det svenska nämndemannasystemet eller den amerikanska modellen med "jury duty" för att svara på en fråga från en läsare. Det här inlägget kommer alltså att enbart handla om dessa lekmannadomare.  Ja, Kina använder sig också av dessa i domstolarnas dömande verksamhet. I Kina påbörjades ett reformarbete av landets domstolssystem under början av 2000-talet där en resolution utfärdades 2004. Den började gälla den första maj 2005 för att förbättra det kinesiska jurysystemet - som egentligen redan fanns 1954 när landets allra första konstitionella grundlag antogs. Men systemet var omoget och föga använt, inte minst blev systemet helt urholkat under kulturrevolutionen som varade ända fram till slutet av sjuttiotalet.

 

När jurysystemet moderniserades år 2005 rekryterades omkring tjugosjutusen jurymedlemmar till den dömande verksamheten. Juryn får medverka i både tviste-, förvaltnings-, och brottmål men endast i underinstanser och därför inte i överklagade mål. Jurymedlemmen tilldelas samma portion av dömande makt som sin domarkollega och har rätt att aktivt ställa frågor under en rättegång. Som man kan gissa sig till ställs det förstås höga krav för att man ska kunna bli en kinesisk lekmannadomare. Man måste vara minst tjugotre år gammal, ha en god fysisk hälsa (något diffust?), vara utbildad på minst högskolenivå, får inte vara jurist eller ha medlemskap i eller anställning på vissa politiska organisationer eller rättsskipande myndigheter och så vidare. Vägen för att bli nominerad är lite snårig. Man kan exempelvis rekommenderas av sin arbetsgivare som i sin tur rekommenderar personen till närmsta domstol och så går det lite fram och tillbaka. Till syvende och sist är det den lokala regeringen som sätter ner foten. För att slutligen kvalificera sig måste man genomgå och bli godkänd på en examination.

 

Idag finns det omkring åttiofemtusen juryn över landet enligt uppgifter från Supreme Court i Kina.  Domstolen hoppas på en ökning till tvåhundratusen inom de kommande två åren. Åsikterna är delade kring frågan om hur väl jurysystemet fungerar och vilken funktion den fyller i verkligheten. Det finns de som bland annat menar att en bredd inom juryrekryteringen, saknas, vilket behövs för att jurydeltagandet ska representera en mer variationsrik medborgargrupp. 

When I was a boy I was told that anybody could become President. I’m beginning to believe it.

- Clarence Darrow, amerikansk försvarsadvokat.

 

Den 24 maj 2007 publicerade den brittiska London-baserade läkemedelsjätten GlaxoSmithKline (GSK) på sin hemsida nyheten om deras nya Kina-satsning - en sprillans ny R&D-centrum i Shanghai. Verksamhetens fokus bestämdes ligga på neurologiska  sjukdomar såsom Parkinson och Alzheimers.

Ambitionen, iklädd i GSK:s egna ord, lyder som följande:

"The centre will eventually direct the global discovery and development activities within its therapeutic area, from drug-target identification to late-stage clinical studies, while collaborating with research institutions elsewhere in China and other countries."

I höstas startade läkemedelsjätten upp ännu ett nytt projekt i form av en R&D-enhet, Innovative TCM, där TCM förstås är den förkortade beteckningen för Traditional Chinese Medicine.

Och så har vi sexhundratusen. Den siffran är  aktuell just nu då det idag framkom att Kinas högsta åklagarmyndighet under årets första sex månder fått över sexhundratusen ärenden angående mutbrott på sitt bord. Myndigheter, företag och individer är alla inräknade. Siffran representerar en ökning på nästan 80% jämfört med samma period under fjolåret och visar på en eventuell inledning av den korruptionsbekämpning som presidenten Xi Jinping i så behärskande men bestämda ordalag har talat om och uppmuntrat till.

Och så åter till det inledande samtalsämnet.

Efter tidigare korruptionskandaler med multinationella medicinföretag som Biomet, Pfizer och Johnson & Johnson i Kina blev det alltså GSK:s tur. En av dessa sexhundratusen ärenden utgörs nämligen med stor sannolikhet av GSK:s senaste korruptionsskandal (eller eventuella korruptionsskandal, då ingen ännu är fälld) i Kina. Kinesiska myndigheter utreder just nu hurudvida personer med exekutiva chefsbefattningar i GlaxoSmithKline (China) Investment Co Ltd mutat sjukhus, organisationer, myndighetspersoner med mera för att få sjukhus och apotek att skriva ut och sälja GSK:s läkemedel i så stora mängder som möjligt. Mutorna har skett i form av ofantliga kontantsummor, dödligt lyxiga middagsinviter samt svindyra resor. Det totala värdet uppskattas till över tre miljarder RMB (det vill säga nästan 3,25 miljarder SEK). Inga mesmutor här inte. Systematiska mutor på den medicinska marknaden leder till konsekvenser som innebär en menlig påverkan för alla konsumenter och sjuka patienter som drabbas av uppdrivna priser på läkemedel. Bland de misstänkta finns både kinesiska och utländska medborgare där det totalt rör sig om ett tjugotal medarbetare från GSK. Myndigheter i Shanghai och provinserna Henan samt Hunan samarbetar nu i brottsbeivrandet.

En annan mutskandal står Kinas tidigare järnvägsminister för, som dömdes till döden, dock med en tidsfrist på två år, förra veckan av en domstol i Peking för att ha mottagit mutor på nästan sextiofem miljoner dollar. Nog är det lite lustigt hur dessa korruptionsnyheter under den senaste tiden sammanfaller med högsta åklagarmyndighetens färska utfärdande av "Provisions on Bribery Case File Inquiry" förra månaden. Regelverket syftar till att säkerställa att åklagarmyndigheten upprätthåller ett välfungerande system för att hantera inkommande anmälningar och upplysningar om mutbrott.

A glimpse of VIE

"VIE" är förkortningen på den engelska beteckningen "Variable Interest Entitiy", en kinesisk "bolagsform" som uppstod så sent som strax efter milleniumskiftet men som omsider har blivit hur vanlig som helst och lagt grunden för gigantiska vinsterhållanden för de börsnoterade jättarna i Kina. Orsaken till att jag använder citationstecken är för att en VIE inte utgör en bolagsform i konventionell mening. Det är snarare en ägandestruktur som åstadkommes på avtalsrättslig grund. Av pedagogiska skäl går det dock, enligt min mening, att tala om en bolagsform. Kreativiteten och tankarna bakom VIE är sprungna ur enkla idéer - tjäna pengar samt övervinna de hinder som den kinesiska lagstiftningen på området lägger fram. Det finns olika varianter av VIE, där bilden nedan visualiserar en av dem.



Endast omkring en procent av dem börsnoterade företagen var privata bolag år 2000, resten var alltså statliga. Efter det tog reformen fart där den kinesiska börshandeln utvecklades och allt fler privata företag blev börsnoterade. Bakgrunden till VIE är följande: Ska ett kinesiskt privat bolag börsnoteras utomlands - New York-börsen och NASDAQ utgör dem vanligaste - krävs ett särskilt tillstånd enligt kinesisk lagstiftning där processen ifråga är seg och mödosam. För att fånga utländskt kapital används därför VIE-strukturen som ett verktyg för att på så vis kringgå lagen. De utländska företag som verkar i diverse utvalda branscher använder VIE dessutom för att fylla ännu en funktion. Som jag tidigare har skrivit gäller att vissa sektorer av den kinesiska staten klassas som restriktiva respektive förbjudna för utländska företag att verka inom. Genom VIE-strukturen utövar det utländska företaget den faktiska kontrollen över det kinesiska inhemska företaget medan de kinesiska ägarna juridiskt sett äger företaget ifråga.

VIE är en smaskig bit att sätta tänderna i. Jag kommer att återkomma till VIE mer ingående efter denna introduktion. Högsta domstolen i Kina har bland annat avgjort ett antal fall som behandlar VIE och denna ägandestruktur har därför hamnat i rampljuset på sistonde. 

Snabba, men ibland problematiska, cash

Det är fredag, högsommar, grilltider och helgen ska bjuda på härliga tjugofem grader. Vi firar omständigheterna med ett inlägg om cash!

 

En vanligt förekommande fråga som jag tror ställs av många företag men även privatpersoner är reglerna och hanteringsförfarandet när det kommer till att föra ut pengar från Kina. Inte minst gäller detta utländska företag med verksamhet i Kina eller utländska medborgare, däribland svenskar, som befinner sig i Kina för att jobba. Att föra ut pengar från Kina utgör en mångfacetterad fråga - enkelt och svårt på samma gång, beroende på det enskilda fallet. Enligt beräkningar från Wall Street Journal har privatpersoner i Kina totalt fört ut 225 miljarder dollar på bara ett år mellan 2011 och 2012 där man har sett en fortsatt ökning sedan dess. Det finns dock bestämmelser och regler att ha koll på för att hålla sig till den lagliga sidan och undvika den olagliga sidan med mindre roliga anklagelser om penningtvätt.

 

Arbetar man i Kina med ett fullt giltigt arbetstillstånd eller visum, betalar skatt samt har ett oklanderbart anställningskontrakt har man som utländsk "expat" i princip inga problem med att föra ut sina intjänade RMB tillbaka till hemlandet. Detsamma gäller i stort sett även för juridiska personer där reglerna som företagen träffas av till och med ska vara något uppmjukade enligt vad jag har hört. Dock ska det vara så att kinesiska företag endast får konvertera RMB till utländsk valuta för särskilda ändamål såsom betalning av fakturor till utländska leverantörer och godkända investeringar i utlandet. Det gäller att kunna, för den ansvariga kinesiska myndigheten ifråga, bevisa att man uppfyller samtliga kriterier. Detta bör kunna ske utan några större komplikationer genom att uppvisa relevanta dokument. I sådana fall funkar gamla hederliga banköverföringar alldeles utmärkt - se bara till att välja en kinesisk bank som du tycker arbetar snabbt och fritt från krångligheter. Däremot gäller andra puckar om man inte uppfyller ovannämnda kriterier. Jobbar man i Kina utan att betala skatt till den kinesiska staten får endast ett begränsat belopp föras ut från landet. Sist jag kollade uppgick beloppet till femhundra dollar dagligen, till en avgift på tvåhundra dollar. Summor upp till detta belopp är alltså godkända att lämna landet utan att personen eller företaget ifråga behöver tillhandahålla myndigheten några bevis på betalda skatter med mera. 500-gränsen gäller utländska medborgare och företag medan andra något högre belopp gäller för kinesiska. Kinesiska medborgare och företag faller under en regel som sätter upp en takgräns för hur mycket RMB som max per år får föras ut från landet, något som dock inte gäller för utländska medborgare och företag.

Håller man sig till dessa bestämmelser och beloppsbegräsningar finns ingen anledning för oro och för kinesiska myndigheter att hålla ett öga på en. Men det finns många sätt att kringgå lagen, där en del är lagliga medan andra genererar stora affärsmöjligheter för dem mindre lagligt sinnade. I staden Chongqing i Kina dömdes  i fjol exempelvis en kvinna till sex års fängelse då hon drivit en mellanhandsagentur som hjälpte sina klienter att olagligt föra ut pengar till utlandet. År 2009 kom en annan dom från en domstol i lägre instans i Hongkong på omkring sextio sidor. Många utnyttjar Hongkongs finansiella system för att kringgå fastlandets restriktioner (pengar som förs ut till Hongkong räknas alltså som en utlandsöverföring i sammanhanget), vilket också har fungerat hyfsat bra eftersom att Hongkong har sina egna finansiella system och regelverk som ohämmat tillåter överföringar samt så kallade "underground banks" som överför ens pengar åt en. En förmögen affärskvinna från Shenzhen lyckades föra ut två miljoner dollar innan hon dömdes för penningtvätt för att sedan frias av högsta domstolen Hongkong efter ett och ett halvt år i fängelse. Hon hade, med hjälp av en bankman anställd på en väletablerad bank i fastlandet, tagit kontakt med en undergroundbank i Hongkong som drivits av bankmannens fru. Konceptet gick ut på att göra ett utbyte mellan kvinnan och en annan klient till undergroundbanken där man satte in samma belopp på den andres konto. Kvinnan fick alltså ett belopp insatt i hennes bankkonto öppnat i Hongkong medan den andra personen fick motsvarande summa insatt på dennes fastlandsbankkonto. På så sätt får man till överföringen utan att någon gränsöverskridande transaktion egentligen hade ägt rum vilket förstås gör att illegala överföringar överstigande dem lagstadgade takbeloppen svårare upptäcks. Men notera att anledningen till att hon dömdes av lägre instans inte var för att hon kringgick lagen. Tvärtom så är hennes förfarande med att anlita en mellanagentur i form av underground-banken en helt laglig åtgärd enligt Hongkongs lagstiftning. Kvinnan hade istället otur då pengarna som den andra personen satte in på hennes konto i Hongkong visade sig komma från en bedrägerihärva. Eftersom att högsta domstolen sedan kom fram till att hon rimligen inte bort veta att pengarna härrörde från ett brott, friades hon. Detta förfarande likande det sätt som mellanhandsagenturen i Chongqing använde sig av innan kvinnan bakom sattes i fängelse och organisationen tvångstängdes av kinesisk myndighet. Skillnaden var alltså att sådana kringgåenden är olagliga att utföra i fastlandets jurisdiktion men inte i Hongkong. Att börsnotera ett kinesiskt bolag i Hongkong eller utomlands som New York utgör även ett annat sätt, helt lagligt, att föra ut pengar från Kina genom att sälja aktier. Enligt vad jag hört ska dock relativt nya ändringar från i år ha lättat på vissa kapitalregleringar innebärande att utvecklingen för att underlätta och utöka möjligheterna till överföring bortom gränserna nu har inletts och är värd att framöver bevakas.

"Being good in business is the most fascinating kind of art. Making money is art and working is art and good business is the best art."

- Andy Warhol