Mergers, del II

Här tar jag upp det som förra inlägget slutade vid, nämligen det för många otroligt spännande och det för många otroligt tråkiga ämnet M&A. Inlägget fokuserade på just myndighetens granskning av större mergers som anses kunna ifrågasättas ur konkurrensrättsliga aspekter.

 

I ett färskt utkast som utfärdats av den ansvariga myndigheten i Kina har man lagt fram förslag som hittills har välkomnats av praktiskt verksamma jurister i Kina. Observera alltså att hela utkastets innehåll endast utgör ett förslag och saknar därför överhuvudtaget någon verkan i dagsläget . Syftet är att effektivisera, förtydliga och göra processen mer transparant. En av huvudnyheterna är förslaget till en ny rättslig klassificering av förvärven, där vissa uppköp som uppfyller vissa kriterier ska anses vara av enklare beskaffenhet och mindre till storleken. Ett av kriterierna, som gäller vid horisontella förvärv är att de involverade bolagens totala marknadsandel i den relevanta marknaden ska vara mindre än femton procent. För vertikala förvärv gäller en procentsats på mindre än tjugofem procent för respektive involverat bolag i varsin relevanta marknad. Har jag inte undgått något så är det totalt sex olika kriterier, där det ena tillämpas framför det andra beroende på förvärvet ifråga. Till exempel får det förstås betydelse om en joint venture också finns inblandad.

Så långt som ögat når är dock aldrig särskilt långt och det blir därför inte alltid så enkelt som att enbart titta på kriterierna. Det finns många undantagsfall där kriterierna ska bortses ifrån även om de rent faktiskt är uppfyllda. Smått obskyrt har flertalet av dessa undantagsfall karaktären av generalklausul där det sista undantaget faktiskt är typiskt formulerat som just en sådan. Sedan finns det möjligheter för myndigheten att frånta ett förvärvs kategorisering som enkelt beskaffat, i tre nämnda fall, där också en tredje part ges möjlighet att föra bevis om förvärvets negativa konkurrenspåverkan. I väntan på förtydliganden om vad som egentligen menas och huruvida förslaget kommer att utmynna i bindande bestämmelser kan man alltså befara ett fortsatt stort utrymme för myndigheten att böka till processens alla delmoment och bevara sin kontrollrätt. Men å andra sidan, vad annars har man myndigheter till för?

 

Det är dock i allra högsta grad oklart vad ovanstående kategorisering i sig innebär. Förslaget nämner inte dess följder. Jag tror att man vill avvakta med ytterligare ställningstaganden tills den yrkesverksamma allmänheten har yttrat sig om förslagets innehåll. Det man i nuläget kan se är i alla fall myndighetens medvetenhet om att det finns en uppenbar distinktion mellan förvärv som typiskt sett kan hämma konkurrensen och förvärv som är betydligt mer anspråkslösa i det avseendet. Logiskt kan man i vart fall gissa att ett slutgiltigt förslag borde kunna medföra snabbare processer där förenklingar genomförs och där förvärv av just enklare beskaffenhet borde kunna slippa vissa formaliteter just för att sådana förvärv sällan har någon större hämmande effekt på konkurrensen.