25 nov. 2013

YingYeZhiZhao, tack!


Genomgången av de olika bolagsrättsliga momenten i den kinesiska bolagsbildningen fortsätter. Förra inlägget behandlade genomförbarhetsstudien (klicka här). Vill dock återigen betona att lokala specialregler oftast gäller och att man därför inte alltid, i det enskilda fallet, kan utgå ifrån den kinesiska aktiebolagslagen som jag oftast gör i dessa inlägg om inget annat anges. Shanghais regler skiljer sig från reglerna i Beijing med andra ord. Och reglerna hos myndigheterna kan också skilja sig från ett distrikt till ett annat i samma stad. Det gäller därför att vara påläst något som förutsätter att man är välorienterad samt vet hur man införskaffar sig relevant information.

Under bolagsbildningen ska det ansökas om 营业执照 (YingYeZhiZhao), ett slags verksamhetstillstånd, eller "business license" ("BL") som är det officiellt översatta namnet. 

Utan ett sådant intyg kan inte bolagsbildningen fortskrida eftersom att den fortsatta delen av etableringsprocessen kräver att man tillhandahåller kopior och/eller originalversioner av denna BL, t.ex. vid ansökan om godkännandet av F-skatt i Kina vilket görs efter det att man erhållit utfärdad BL.

Enligt aktiebolagslagen anses bolaget bildat samma dag som BL utfärdas och en BL innehåller följande uppgifter (ej uttömmande uppräkning):

- Firma
- Säte
- Registrerat aktiekapital
- Inbetalt aktiekapital (lagreglerad andel, dock har nyligen aviserats om ett avlägsnande av detta)
- "Verksamhetsföremål", eller "Scope of business".
- Legal representative
- Investerare/ägarbolag

Som man förstår genom att ta del av ovanstående uppräkning måste samtliga handlingar som styrker uppgifterna i BL inges till relevant myndighet. T.ex. intyg på godkänt firmanamn, hyreskontrakt eller annan handling som styrker bolagssätet, intyg som utvisar lagenligt inbetalt aktiekapital etc. Även filialer, icke-juridiska personer, ska ansöka om BL. Både inhemska och utländska filialer måste ansöka om BL precis som sitt moderbolag. Har inte bolaget påbörjat sin verksamhet så som den är anmäld, antingen för att man har misslyckats med det eller skjutit upp det, efter att sex månader har passerat från dagen då bolaget anses bildat (= dvs dagen då BL utfärdades) får BL återkallas av den utfärdande myndigheten.

19 nov. 2013

Less is more? In China, seldom.

Det här inlägget kommer att fortsättningsvis fokusera på bolagsrätten i Kina, närmare genom att introducera och förklara de olika momenten som ingår i den kinesiska bolagsbildningen när det gäller WFOE (Wholly Foreign Owned Enterprises). Att processen för att bilda bolag är mycket mer tidskrävande i Kina än på hemmaplan beror mestadels på att de olika momenten och kraven kommer i mängder vilket också innebär ett väldigt omfattande pappersarbete. Olika myndigheter begär olika handlingar för bolagsbildningens fortskridande och det är inte alltid lätt att ha koll på vad man bör göra, särskilt när vissa moment/handlingar inte är bekanta från den svenska bolagsbildningen. 
 
Ett obligatoriskt, och därmed viktigt moment, är upprättandet av en så kallad genomförbarhetsstudie vid samtliga WFOE-bildningar. Denna studie, som utformas som en rapport, ska ge en grundlig redogörelse för det blivande bolagets verksamhet och affärsupplägg (affärsplan). Som utgångspunkt kan man därför, inledningsvis, påbörja upprättandet av rapporten med befintlig dokumentation av det blivande bolagets affärs- och budgetplan. Men en svårighet infinner sig ju här och det är utmaningen i att detaljerat och specificerat redogöra för en verksamhet  som ännu inte har påbörjats. Rapporten saknar direkt svensk motsvarighet (angivelsen av verksamhetsföremålet i bolagsordningen hos svenska aktiebolag är inte att jämställa med den kinesiska genomförbarhetsstudien). Genomförbarhetsstudien ska bland annat , förutom verksamhetsföremålet (eller "scope of business" som enligt mig är ett mer ändamålsenligt begrepp), redogöra för vad bolaget ska sälja (vilka produkter och/eller tjänster), uppgifter om bolagssäte, investerare, organisationen, de olika kopplingarna till utlandet, marknadsförings- och produktionskapacitet, material och andra inköp, eventuella produktionsanläggningar, uppgifter om sådant som genererar löpande kostnader (hyra, el etc), miljöinverkan, företagets know-how samt det som i övrigt är relevant vid beskrivningar av affärs- och verksamhetsplan. Kanske för detta tankarna till en due diligence eller en årsredovisning, eftersom att även finansiella bedömningar och riskbedömningar samt framtidsprognoser över exempelvis marknaden och framtida efterfrågan ska medtas. Rapporten blir därmed tämligen heltäckande och det lönar sig inte att vara dunkel eller fåordig utan tvärtom, rapporten ska vara konkret och specificerad till sitt innehåll.
 
Mer detaljerat ska genomförbarhetsstudien exempelvis adressera frågor som antalet anställda med specifika arbetsbeskrivningar för varje typ av anställning där till och med de anställdas nationalitet ska framgå, kundmålgrupp, uppgifter om tilltänkta leverantörer som är viktiga för verksamheten, detaljerade uppgifter om det blivande bolagets maskiner och anläggningar (avskrivningsplan ska bland annat framgå), kostnader för produktion samt hur framtida kassaflöden till och från bolaget är avsedda att bli, med mera!
 
Man kan ju fråga sig varför man belastar blivande företag med ett sådant betungande arbete som föregås av denna detaljmängd. Det sker ju förstås inte för att myndigheterna i sin dagliga verksamhet ska kunna övervaka företagens minsta rörelser utan för att förebygga oseriösa bolag bildas med följd att borgenärers och därav samhällets intressen skadas. Men på det långsiktiga planet kan också genomförbarhetsstudien garantera att bolagets ursprungliga verksamhet i det stora hela och också i mindre men viktiga avseenden upprätthålls, något som kan vara av betydelse för stora bolag, t.ex. när en ny investerare köper upp en stor aktiepost. Med genomförbarhetsstudien blir det betydligt lättare för denne att ha koll på att inte några oönskade avvikelser från den ursprungliga verksamheten sker. Skulle så vara fallet, har därför en överträdelse ägt rum om verksamheten inte längre stämmer överens med genomförbarhetsstudiens innehåll. Vetskap om detta utgör följaktligen en förutsättning för att vidta åtgärder i ett sådant läge.

13 nov. 2013

Länge leve företagande!

Igår avslutades det stora plenarmötet hos partiet i Kina som inleddes i fredags. Det talades mycket om marknadsreformer där frågor om Kinas framtida utveckling mot en fulländad marknadsekonomi, om skatter för att kyla ned fastighetsmarknaden, om frågor som berör den finansiella sektorn i landet, diskuterades och mycket mer. En annan tillställning dock, av minst lika stor politisk betydelse, var statsrådsmötet i slutet av oktober, med premiärminister Li Keqiang som ordförande. 

En fråga som har direkt samband med marknadsreformer och landets fortsatta främjande av privata investeringar (i fjol stod antalet privata investeringar av totala investeringsvolymen i Kina för över 61%, där motsvarande procentsats låg på över 49% år 2006, då fortfarande statsägda bolag, SOE, dominerade - dock bör man självfallet hålla i minnet att många "privata" investeringar i verkligheten är uppbackade av staten), inte minst från omvärlden, är hur bolagsbildningen i landet kan underlättas. Då bolagsbildningen i Kina innebär en bra mycket tyngre arbetsbörda jämfört med motsvarigheten i väst, har många varit eniga om att ett omfattande förenklingsarbete krävs för att inte gå miste om utländska investeringar. Därför kan det för många te sig som en god nyhet att statsrådsmötet aviserat om att framöver avlägsna det tidigare lagstadgade minimumkravet på aktiekapital. Det lägsta tillåtna aktiekapitalbeloppet för den vanligaste bolagsformen "limited liability company", som för närvarande ligger på 30 000 RMB, ska alltså bort. Huruvida det ännu endast är ett offentligt uttalande eller om det redan nu finns övergångsbestämmelser för när den nya regeln träder i kraft vågar jag inte riktigt svara på än men högst troligen handlar det inte om en alltför avlägsen framtid. Även motsvarande minimumkrav för limited liability company med endast en enda fysisk eller juridisk person som aktieägare, där ett antal specialbestämmelser gäller i landets aktiebolagslag, kommer att tas bort. Tidigare låg beloppet på 100 000 RMB, en rätt hög summa med beaktande av att det rör sig om enmansbolag. Den har dock av den kinesiska lagstiftaren motiverats med ett borgenärsskydd som annars kan vara bräckligt när endast en enda person till en början står för kapitaliseringen av hela verksamheten. Frågan har emellertid varit om ett sådant borgenärsskydd snarare är fiktivt. I de allra flesta fallen är pengarna bakom det registrerade aktiekapitalet lånade, vilket medför att det inte direkt uppfyller den tänkta funktionen som buffert. En annan bolagsform som regleras av den kinesiska aktiebolagslagen, som många noterade bolag bedrivs i, har för närvarande ett minimumaktiekapital på 5 000 000 RMB. Även detta krav ska bort.

Statsrådsmötet behandlade många andra frågor som rör just företagande. Förutom slopandet av minimumkravet på aktiekapital vid bolagsbildning aviserades också om minskade kostnader vid bolagsbildning, enklare procedurer för anmälan och registrering hos myndigheter (bland annat ska ett system för ansökan av det obligatoriska verksamhetstillståndet digitaliseras för att ersätta pappersarbetet) samt att myndigheterna ska effektivisera administrationen på området. Med anledning av denna reform, som lär medföra en avsevärd praktisk betydelse för många, inte minst utländska företag, kommer bloggen framöver att ta upp en hel del inom detta bolagsrättsliga område (som också råkar vara min absoluta favorit bland alla rättsområden - specialkursen i bolagsrätt på juristutbildningen var helt klart den bästa).

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas - nyckelordet för att bilda bolag i Kina och för att hitta rätt i snåran av alla regler, är "lokala" - annars riskerar allt arbete ske i onödan. Varför det är så förklaras av ett av de viktigaste lagrummen i Kinas aktiebolagslag, vars följande utdrag (lite slappt) översatt till svenska (av mig själv) lyder:

Det registrerade aktiekapitalet hos ett aktiebolag ska utgöra den totala kapitalinsättningen som samtliga registrerade aktieägare tecknat för. Summan av den initiala kapitalinsättningen ska inte vara mindre än tjugo procent av det registrerade aktiekapitalet, eller lägre än det lagstadgade minimumkravet för det registrerade aktiekapitalet, där en insättning av det nämnda måste ske inom två år från dagen då bolaget anses bildat. För ett investmentbolag ska insättning ske inom fem år. Minimumkravet för det registrerade aktiekapitalet hos ett aktiebolag är, om inte ett högre belopp är särskilt föreskrivet, 30 000 RMB.

Läser man den kinesiska originalversionen av lagtexten så ser man också att det högre kravet inte behöver stadgas av en lag utan även myndighetsföreskrifter tillämpas med företräde vid lex specialis. Detta medför att olika städer med sina olika myndigheter, i olika distrikt inom varje stad, (alltför) oftast har sina egna regler.

Jag kommer även att skriva flera inlägg som fokuserar på vad dessa aviseringar kan medföra för praktisk betydelse för WFOE (Wholly Foreign Owned Enterprises), vilket utgör den enda möjliga bolagstypen om man vill starta ett bolag som är helägt av en icke-kinesisk fysisk eller juridisk person.

Uppdatering: Är bara tvungen att dela med mig av en anekdot som jag precis snappade upp på en kinesisk nyhetssida. En man i Shanghai förlorade ett mål vid en domstol i samma stad, där det tvistade beloppet uppgick till drygt en miljon. Mannen blev riktigt arg och fick för sig att målets utgång berodde på att domaren var korrumperad. Han sade därför upp sig från jobbet för att istället heltid ägna sig åt att i smyg förfölja denna domare. En ganska speciell person med andra ord. Hursomhelst, så gav det inte särskilt mycket av intresse. Domaren var "dessvärre" inte korrumperad. Men efter drygt ett års tid ägnad åt intensiv förföljning började detta udda, men ihärdiga äventyr, äntligen bära frukt. Av en slump upptäckte den arga mannen att domaren träffade prostituerade. På något vis lyckades den här mannen fixa videoupptagningar som bevis och det hela slutar med att inte bara domaren ifråga men också hans fyra domarkollegor åtalas och döms.

6 nov. 2013

Peace, love and hard work





Torsten Jansson
superentreprenör, grundare och tidigare huvudägare av New Wave Group
 


4 nov. 2013

Domstolar i Taiwan och Hongkong

Som ni kanske redan vet så har både Taiwan och Hongkong egna autonomiteter även om de är en del av Kina. Taiwan och Hongkong har därför sina egna lagar och sina egna rättssystem som, i Hongkongs fall, visserligen måste godkännas av regeringen i Peking men gäller i den löpande tillämpningen utan någon inblandning från fastlandets regering.
Jag tycker att det kan vara kul att rikta blickarna mot Taiwan och Hongkong ibland då båda i många avseenden skiljer sig mycket åt från hur det är på fastlandet, även juridiken. Jag har i ett tidigare inlägg (här) skrivit om ett avgörande från högsta domstolen i Hongkong och tänkte återigen gå in på rättsväsendet genom att kort redogöra för domstolssystemets uppbyggnad och hierarki i Taiwan som är ett civil law-land respektive Hongkong vars jurisdiktion faller in under common law, sannolikt ett arv från tiden som brittisk koloni.

Nedan följer en kort överblick över domstolssystemet i Taiwan vars uppbyggnad jag uppfattar som rätt lik Sverige:

- Supreme Court: Högsta domstolen i Taiwan består av tio olika tribunaler varav fem är civila och fem straffrättsliga.

- High Court: Varje High Court, som är uppdelad efter provins, har så kallade Branch Court. Dessa består av civila, straffrättsliga och speciella rotlar som ansvarar för trafikfrågor, allmän säkerhet, arbets- och immaterialrätt, korruption etc. Andra särskilt inrättade domstolar som ansvarar för specifika frågor kan vara the Professional Court of Fair Trade Cases,  Maritime Professional Court och Professional Court of Sexual Harassment.

- District Court: Ett tjugotal underrätter finns i hela Taiwan där varje underrätt har avdelningar för olika rättsområden såsom civilrätt, straffrätt men även mer snäva som familjerätt, trafikfrågor och arbetsrätt.

- Taiwan Kaohsiung Juvenile Court: Denna specialdomstol ansvarar särskilt för brott som begås av minderåriga.

- Sen har vi "förvaltningsrätterna", High Administrative Court som är första instans och överklagandeinstansen Supreme Administrative Court.

Och så en kort introduktion till domstolssystemet i Hongkong:

- Court of Final Appeal: Samtidigt som Kina tog tillbaka sin suveränitet över Hongkong år 1997 etablerades the Court of Final Appeal och ersatte därmed the Judicial Committee of the Privy Council in London som högsta domstolen i Hongkong. (The Judicial Committee of the Privy Council in London finns dock kvar precis som vanligt och enligt deras egen hemsida så står det följande om vad denna domstol ansvarar för:
"The Judicial Committee of The Privy Council (JCPC) is the court of final appeal for the UK overseas territories and Crown dependencies, and for those Commonwealth countries that have retained the appeal to Her Majesty in Council or, in the case of Republics, to the Judicial Committee.")


- High Court som i sin tur består av Court of Appeal och Court of First Instance (troligen motsvarar förstnämnda hovrätterna och sistnämnda våra allmänna underinstanser). Domstolen ifråga har även en lagprövningsrätt när frågor om denna slussas vidare från underinstanserna.

 - District Court: Dessa domstolar motsvarar inte de svenska tingsrätterna eftersom att district courts i Hongkong har en begränsad jurisdiktion. I civila mål t.ex. får en district court i Hongkong endast döma i mål där det yrkade beloppet inte överstiger en miljon dollar. Däremot agerar en district court som specialdomstolar i vissa frågor inom exempelvis arbets-, familje- och skatterätt. Även adoptionsmål ansvaras av en district court. 

- Magistates' Court: Alla brott hamnar på något sätt hos dessa domstolar innan de eventuellt slussas vidare till en domstol som nämns ovan. De brott som ligger kvar hos en magistates' court har mildare påföljder.


- Juvenile Court: Liknande domstol finns i Taiwan. I Hongkong måste ett barn ha fyllt tio år för att beläggas straffrättsligt ansvar. Men denna domstol ansvarar även för frågor om ungdomsvård om barnet är yngre än tio år.

- Coroner's Court: "Detektivdomstolen" som utreder dödsfall.

- Tribunal: Olika tribunaler finns i Hongkong som dömer inom utvalda rättsområden som t.ex. fastighets- och arbetsrätt. Syftet är att processen ska vara snabbgående vilket innebär att det inte är tillåtet för parterna att ta med rättsombud.