Det finns flera skäl till att uppmärksamma Hong Kong. Ett är bland annat att staden enligt många bedömare har ett av världens bästa skattesystem och ett annat är att staden betraktas som ett av världens mest berömda finanscentra. Hong Kong, som erhållit viss administrativ autonomi i förhållande till fastlandet, har även sina egna lagar. I staden finns också världens dyraste lägenheter, där många är lokaliserade vid vackra Victoria Harbour. Nu i veckan blev jag dessutom tipsad av min vän om någon gigantisk gummianka. Ankan som flyter i vattnet vid hamnen har lyckats fånga större delen av uppmärksamheten under veckan även om ankan nu mer liknar ett stekt ägg i vattnet sedan all luft gått ur den. Jag tänkte därmed att det nu är hög tid för även Kinajuridik att fokusera på någonting hämtat från Hong Kong.
Det är kanske mindre känt för vissa att Hong Kongs högsta domstol the Court of Final Appeal i mars kom med ett prejudicerande avgörande om en tvist som rörde grundläggande rättigheter. Rättigheterna återfinns i Hong Kongs konstitutionella lag från 1990 som stiftades av regeringen i Peking i enlighet med fastlandets konstitution. Fallet gällde utländska arbetares rätt att erhålla permanent uppehållstillstånd - en högaktuell fråga i Hong Kong där över trehundratusen arbetare inom städning och hemhjälp kommer till från länder i Sydostasien. I målet kom högsta domstolen i Hong Kong fram till att de två filippinska städare, som var parter i målet, inte hade rätt till att erhålla permanent tillstånd sedan deras anställningskontrakt löpt ut. Detta trots att de hade arbetat lagligt enligt ett giltigt anställningskontrakt och befunnit sig i Hong Kong under en mycket längre tid än vad som krävs för att ha rätt till permanent tillstånd enligt den tillämpliga lagen. Den ena av dem hade bott och arbetat i Hong Kong i nästan tjugosju år samt var mor till fem barn. Fallet utgör en infekterad fråga där majoriteten av Hongkongborna inte vill se någon dramatisk ökning av anhöriginvandring från dessa länder i Sydostasien. Precis som på många håll i EU befarar man att dessa grupper har som avsikt att utnyttja stadens sociala välfärd. Å andra sidan innebär ett beviljat permanent uppehållstillstånd en möjlighet för dessa arbetare att få rösträtt och arbeta utan att ansöka om visum. Domens motståndare menar att dessa arbetare blir helt hjälplösa utan några rättigheter. Så vad gäller egentligen? Blir arbetarna helt orättfärdigt maktlösa eller är domen snarare realistisk? Domstolen var iallafall helt säkra på sin sak och avgjorde frågan utan att några skiljaktiga meningar förekom. Jag har inte läst själva domen men har hört att det finns undantagsregler i en myndighetförordning som måste ha gjort det juridiskt möjligt för domstolen att döma så som man gjorde. Lagen stadgar i sitt tredje kapitel att om man kan anses ha sin normala hemvist i Hong Kong under ett visst antal år utan något avbrott däremellan så har man rätt till permanent uppehållstillstånd. Men förordningen ska dock undanta vissa utländska arbetare från lagen vilket gör att de inte omfattas av den lagbestämmelsen. De politiska inslagen i fallet är förstås väldigt framträdande och det är intressant att få en viss insyn i dessa frågor som inte bör undvikas utan istället diskuteras. Man gör det på många håll i Europa och USA men tydligen också på den asiatiska delen av jorden.
Där sätter jag punkt och säger trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar