Innan jag läste juridik började jag på civilingenjörsprogrammet "Industriell ekonomi" på KTH direkt efter gymnasiet. In på den andra terminen insåg jag dock att en karriär i juridikbranschen trots allt lockade ännu mer varför jag sedan bestämde mig för att ta ett studieuppehåll från matematik- och teknologikurserna på KTH för att började läsa juridik. Men intresset för teknik är inte helt borta. Och på senare tid har jag blivit smått insatt i utvecklingen av så kallade 3D-skrivare.
Den kinesiska utvecklingen av 3D-skrivare är snabb i svängarna. För bara några dagar sedan uppdagades att Kinas största tillverkare av vitvaror, Haier, ska börja investera i teknologin för 3D-printing. Haiers investering ska inte ses i sitt isolerade sammanhang, tvärtom så har bara under fjolåret den kinesiska industrin inom 3D-printing uppvisat en omsättning på över en miljard yuan. Enligt industrins bedömare spås intäkterna stiga till tio miljarder inom tre år vilket gör att Kina i sådana fall mycket väl kan komma att positionera sig som världens största marknad för 3D-printing, något som USA fortfarande med råge är i dagsläget.
En uppkommande aspekt som denna nya teknik onekligen för med sig är ju förstås hur IP-skyddet i Kina kommer att påverkas. I vilket avseendet och hur? När 3D-skrivaren är så pass utvecklad så lär allt fler branscher begagna sig av den nya tekniken och det ger förstås påtagliga konsekvenser (effektivisering i tillverkningsled, sänkta produktionskostnader etc.) i ett land som tillverkar och förser världen med alla möjliga slags produkter. Det finns kanske en fördom om att Kinas immaterialrättsliga lagstiftning är bristfällig. En sanning med modifikation. Jag kan inte utläsa av själva lagtexten att den kinesiska lagstiftningen inom exempelvis varumärkesrätt eller patenträtt på något sätt skulle vara undermålig i förhållande till den svenska (dock ska den upphovsrättsliga lagstiftningen i Kina möjligen kunna anses vara det och därav ge det sämsta skyddet bland de immaterialrättsliga lagarna i landet). År 2001 gjordes lagändringar i den kinesiska varumärkeslagen för att anpassa rättstillämpningen till den tekniska utvecklingen. En ändring tog just sikte på att också inkludera 3D-varumärken i lagens tillämpningsområde. Nu torde det i princip inte råda någon tvekan om att tredimensionella varumärken kan godkännas och registreras av de kinesiska myndigheterna för att IP-skydda sina tillgångar.
Snarare är det nog så att själva implementeringen i praktiken kan medföra brister i skyddet. Många oerfarna utländska företag tror kanske att de har säkerställt IP-skyddet i Kina och därmed förhindrat oönskade intrång framöver eftersom att varumärkesregistreringen är gjord. Men så är inte alltid fallet och det bör man vara väl medveten om. För två år sedan dömde en domstol i högre instans ett mål där ett kinesiskt företag stämdes av företaget Nestlé för varumärkesintrång. Nestlé hade registrerat en av sina flaskförpackningar som ett 3D-varumärke och registreringen skulle, i vart fall i teorin, per automatik innebära ett fullgott varumärkesrättsligt skydd för flaskans form och utseende i Kina. Men både hos instansen innan och denna domstol blev utfallet att Nestlé förlorade. Bland annat så hänvisade den kinesiska domstolen till brist på särskiljningsförmåga, att Nestlés flaska inte var särskilt igenkänd av kinesiska konsumenter samt att det av fallets omständigheter framgick att det inte förelåg någon förväxlingsrisk. Det här var alltså ett exempel på hur varumärkesrätten i Kina tillämpas i praktiken och fallet är från 2011. Ett år senare visade sig den kinesiska varumärkesrättens janusansiktes andra sida. Skottländska whiskytillverkaren Chivas vann ett mål i Kina där ett kinesiskt företag dömdes till att betala en halv miljon yuan i ersättning samt att upphöra med varumärkesintrånget genom användningen av både Chivas bokstavliga namn samt deras varumärkesregistrerade flaska. Jag gissar att en omständighet som gjorde att utfallet i Chivas-målet blev omvänt från det i Nestlé-målet var att svaranden i sistnämnda mål fortfarande använde sig av sitt eget traditionella varumärke och namn. Svaranden i Chivas-målet hade däremot inte nöjt sig med Chivas 3D-varumärke utan tog även Chivas bokstavliga namn under vingarna. Ett sådant resonemang leder onekligen till den av mig själv antagna slutsatsen att 3D-varumärket fortfarande har en svagare ställning i Kina som i sig inte alltid är tillräcklig för att varumärkesintrång ska anses föreligga. Utvecklingen som följer blir hursomhelst intressant eftersom att fallet tydligen utgör det första i Kina där ett 3D-varumärke ansågs kunna bli föremål för varumärkesintrång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar