The road ahead

Stabilitet och hållbarhet, två begrepp som står för ett tillstånd som inte alltför ofta associeras med det kinesiska samhället idag men som egentligen fanns redan i Konfucius tankar omkring femhundra år före Kristus. Men är detta på väg att ändras? Och om Kina står inför ett ekonomiskt vägslut som innebär att landet måste se över sina tidigare tillvägagångsätt och tillväxtstrategier, hur ser den kommande resan ut för landet?

 

I slutet av maj i år utfärdade Kinas kommission för landets reformer och utveckling ett förslag på vilka områden som ska ges prioritet i den ekonomiska reform som Kina ska genomföra från och med i år. Reformen syftar till att göra den tillväxt som landet har uppvisat under alla dessa år mer hållbar samt att genomföra rättsliga reformer av dem olika systemet som bär upp det kinesiska samhället. Förslaget godkändes kort tid därefter av det kinesiska statsrådet och följande områden kommer att beröras av den tänkta reformen:

• Sociala reformer: Kinas folkmängd ger rikligt med välutbildad och kompetent arbetskraft men lägger käppar för hjulet för landet i andra avseenden. De sociala reformerna står därför förmodligen för det mest mödosamma och tidskrävande arbetet som den kinesiska regeringen står inför. Denna kategori inrymmer inte endast sociala förmåner där regeringen nämner löften om att upprätthålla ett slags minimumstandard för alla medborgare samt försäkringar men den kinesiska regeringen börjar i alla fall med att meddela om man nu vill ta itu med miljöproblemen inte bara i luften utan även i vatten och mark samt livsmedelsäkerheten. Kommissionens godkända förslag ska även nämna regleringar av handeln med utsläppsrätter i landet.
• Regelverken inom den finansiella sektorn: Den kinesiska valutan ska bli mer konvertibel (i och med ledarskapsskiftet i våras blir vägen till en fullt konvertibel kinesisk valuta troligen kortare) samt olika åtgärder för att få in privat kapital till sektorer inom energi, infrastruktur, utbildning, sjukvård, finans och telekom utgör några exempel i denna kategori. Att göra den kinesiska valutan mer internationell samt att bygga upp ett konkurrenskraftigt och dugligt finansiellt system torde vara A och O för att Kina verkligen ska kunna erkännas som en ekonomisk supermakt.
• Förbättra investeringsklimatet och finansieringen av investeringar: Detta gäller för åtskilda sektorer, inklusive infrastruktur. Man ska även se över statliga investeringar samt förbättra villkoren för mindre företag i form av bland annat skattereformer.
• Reglering av vissa råvarupriser: El, vatten, gas med mera.

• Skatterätt: Skatter vid fastighetstransaktioner, för produkter vars konsumtion innebär stor miljöbelastning samt förbättrade skatteregler för småföretag som sysslar med teknologi och export är några exempel på vad Kina avser att titta närmare på.
• Reformer nödvändiga för Kinas urbaniseringsprocess: Förutom en reform av det kontroversiella hukou-systemet som jag skrev om i ett tidigare inlägg (läs här) så nämns stimuleringsåtgärder för mindre utvecklade städer i form av jobbskapande, stimulering av näringsliv, förbättrad public service med mera. Även administrationen kring markarrende (all mark ägs av staten i Kina), ska förbättras.
• Statsadministration: Bland annat fler delegeringsmöjligheter till lokala regeringar och myndigheter samt få till ett institutionell reformarbete för att effektivera myndighetsutövningen och reducera byråkratin.