5 juli 2013

Snabba, men ibland problematiska, cash

Det är fredag, högsommar, grilltider och helgen ska bjuda på härliga tjugofem grader. Vi firar omständigheterna med ett inlägg om cash!
 
En vanligt förekommande fråga som jag tror ställs av många företag men även privatpersoner är reglerna och hanteringsförfarandet när det kommer till att föra ut pengar från Kina. Inte minst gäller detta utländska företag med verksamhet i Kina eller utländska medborgare, däribland svenskar, som befinner sig i Kina för att jobba. Att föra ut pengar från Kina utgör en mångfacetterad fråga - enkelt och svårt på samma gång, beroende på det enskilda fallet. Enligt beräkningar från Wall Street Journal har privatpersoner i Kina totalt fört ut 225 miljarder dollar på bara ett år mellan 2011 och 2012 där man har sett en fortsatt ökning sedan dess. Det finns dock bestämmelser och regler att ha koll på för att hålla sig till den lagliga sidan och undvika den olagliga sidan med mindre roliga anklagelser om penningtvätt.
 
Arbetar man i Kina med ett fullt giltigt arbetstillstånd eller visum, betalar skatt samt har ett oklanderbart anställningskontrakt har man som utländsk "expat" i princip inga problem med att föra ut sina intjänade RMB tillbaka till hemlandet. Detsamma gäller i stort sett även för juridiska personer där reglerna som företagen träffas av till och med ska vara något uppmjukade enligt vad jag har hört. Dock ska det vara så att kinesiska företag endast får konvertera RMB till utländsk valuta för särskilda ändamål såsom betalning av fakturor till utländska leverantörer och godkända investeringar i utlandet. Det gäller att kunna, för den ansvariga kinesiska myndigheten ifråga, bevisa att man uppfyller samtliga kriterier. Detta bör kunna ske utan några större komplikationer genom att uppvisa relevanta dokument. I sådana fall funkar gamla hederliga banköverföringar alldeles utmärkt - se bara till att välja en kinesisk bank som du tycker arbetar snabbt och fritt från krångligheter. Däremot gäller andra puckar om man inte uppfyller ovannämnda kriterier. Jobbar man i Kina utan att betala skatt till den kinesiska staten får endast ett begränsat belopp föras ut från landet. Sist jag kollade uppgick beloppet till femhundra dollar dagligen, till en avgift på tvåhundra dollar. Summor upp till detta belopp är alltså godkända att lämna landet utan att personen eller företaget ifråga behöver tillhandahålla myndigheten några bevis på betalda skatter med mera. 500-gränsen gäller utländska medborgare och företag medan andra något högre belopp gäller för kinesiska. Kinesiska medborgare och företag faller under en regel som sätter upp en takgräns för hur mycket RMB som max per år får föras ut från landet, något som dock inte gäller för utländska medborgare och företag.

Håller man sig till dessa bestämmelser och beloppsbegräsningar finns ingen anledning för oro och för kinesiska myndigheter att hålla ett öga på en. Men det finns många sätt att kringgå lagen, där en del är lagliga medan andra genererar stora affärsmöjligheter för dem mindre lagligt sinnade. I staden Chongqing i Kina dömdes  i fjol exempelvis en kvinna till sex års fängelse då hon drivit en mellanhandsagentur som hjälpte sina klienter att olagligt föra ut pengar till utlandet. År 2009 kom en annan dom från en domstol i lägre instans i Hongkong på omkring sextio sidor. Många utnyttjar Hongkongs finansiella system för att kringgå fastlandets restriktioner (pengar som förs ut till Hongkong räknas alltså som en utlandsöverföring i sammanhanget), vilket också har fungerat hyfsat bra eftersom att Hongkong har sina egna finansiella system och regelverk som ohämmat tillåter överföringar samt så kallade "underground banks" som överför ens pengar åt en. En förmögen affärskvinna från Shenzhen lyckades föra ut två miljoner dollar innan hon dömdes för penningtvätt för att sedan frias av högsta domstolen Hongkong efter ett och ett halvt år i fängelse. Hon hade, med hjälp av en bankman anställd på en väletablerad bank i fastlandet, tagit kontakt med en undergroundbank i Hongkong som drivits av bankmannens fru. Konceptet gick ut på att göra ett utbyte mellan kvinnan och en annan klient till undergroundbanken där man satte in samma belopp på den andres konto. Kvinnan fick alltså ett belopp insatt i hennes bankkonto öppnat i Hongkong medan den andra personen fick motsvarande summa insatt på dennes fastlandsbankkonto. På så sätt får man till överföringen utan att någon gränsöverskridande transaktion egentligen hade ägt rum vilket förstås gör att illegala överföringar överstigande dem lagstadgade takbeloppen svårare upptäcks. Men notera att anledningen till att hon dömdes av lägre instans inte var för att hon kringgick lagen. Tvärtom så är hennes förfarande med att anlita en mellanagentur i form av underground-banken en helt laglig åtgärd enligt Hongkongs lagstiftning. Kvinnan hade istället otur då pengarna som den andra personen satte in på hennes konto i Hongkong visade sig komma från en bedrägerihärva. Eftersom att högsta domstolen sedan kom fram till att hon rimligen inte bort veta att pengarna härrörde från ett brott, friades hon. Detta förfarande likande det sätt som mellanhandsagenturen i Chongqing använde sig av innan kvinnan bakom sattes i fängelse och organisationen tvångstängdes av kinesisk myndighet. Skillnaden var alltså att sådana kringgåenden är olagliga att utföra i fastlandets jurisdiktion men inte i Hongkong. Att börsnotera ett kinesiskt bolag i Hongkong eller utomlands som New York utgör även ett annat sätt, helt lagligt, att föra ut pengar från Kina genom att sälja aktier. Enligt vad jag hört ska dock relativt nya ändringar från i år ha lättat på vissa kapitalregleringar innebärande att utvecklingen för att underlätta och utöka möjligheterna till överföring bortom gränserna nu har inletts och är värd att framöver bevakas.

"Being good in business is the most fascinating kind of art. Making money is art and working is art and good business is the best art."

- Andy Warhol

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar