24 aug. 2014

Suing for nothing is rarely good for anything

Ett förekommande problem för utländska företag som ingår avtal med kinesiska företag i Kina demonstreras av följande scenario. En tvist mellan det utländska företaget och det kinesiska företaget uppstår där det sistnämnda vägrar att erlägga betalning i enlighet med avtal. Tvisten tas upp av en domstol i det utländska företagets hemland eftersom avtalet mycket väl kan ha innehållit en forumklausul som säger att samtliga tvister ska avgöras av en domstol i det utländska företagets hemland eller helt enkelt ett utfall av en tillämpning av den internationella köplagen, CISG. Det utländska företagets käromål bifalles och den utländska domstolen förpliktar det kinesiska företaget att utge det yrkade beloppet till sin motpart. Allt borde vara frid och fröjd men vad är en dom värd om det kinesiska företaget inte kan eller vägrar betala, om det kinesiska företaget har alla sina tillgångar i Kina samt om domstolen i Kina vägrar erkänna den utländska domen och dess verkställighet. Många "om" men högst befogade sådana eftersom Kina i de flesta fall inte erkänner utländska domar vilket också innebär att den utländska aktören är totalt frånhänd möjligheter att kräva verkställighet av domen.

Kina har emellertid, i takt med landets modernisering, ingått bilaterala avtal med 27 olika länder. Att notera är emellertid att av dessa 27 länder är endast 3 av dessa länder västerländska marknadsekonomier av mer än marginell betydelse i den globala ekonomin - Frankrike, Italien och Spanien. Ryssland finns även med. Resterande 23 länder är Förenade Arabemiraten, Ukraina, Grekland, Cypern, Uzbekistan, Tadzjikistan, Vietnamn, Litauen, Marocko, Ungern, Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Vitryssland, Egypten, Mongoliet, Polen, Tunisien, Kuba, Kirgizistan, Laos och Nordkorea. Länder som USA, Tyskland, Storbritannien, Japan, Sydkorea, Indien och Brasilien lyser därmed med sin frånvaro. Jag har hört att även Australien numera ingått ett bilateralt avtal med Kina om just erkännandet av utländska domar - en uppgift som jag ännu inte fått bekräftad.  Hur avtalen med respektive land är utformade och hur de har kommit till användning i praktiken saknar jag närmare insikt om, däremot innebär ju inte ingåendet av sådana avtal att Kina undantagslöst erkänner alla domar och dess verkställighet i ett land. I t.ex. avtalet med Italien återfinns en bestämmelse som reglerar undantagsfall där italienska domar varken erkänns i eller får verkställas av Kina. Vad gäller bevisbördan under själva processföringen inför den kinesiska domstolen ankommer det även på den utländska parten att bevisa och styrka att den kinesiska parten fått ett lämpligt bemötande av den utländska domstolen i form av likvärdig service såsom information om handläggningen vid den utländska domstolen.

Med något som förkortat kallas för REJA (Arrangement on Reciprocal Enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters with Hong Kong) kan sedan 2006 domar från domstolar i Hongkong, även verkställas i Kina. Att observera dock är att REJA endast är tillämplig på kommersiella förhållanden mellan näringsidkare. Privatpersoner och arbetstagare omfattas därför inte av REJA.

Vad gäller de bilaterala avtalen förutsätter samtliga att följande kriterier är uppfyllda:
- Domen har vunnit laga kraft.
- Att någon exklusiva forumregel enligt den utländska lagstiftningen inte är tillämplig på det enskilda fallet.
- Att inga rättegångsfel såsom bristande delgivning av stämning har begåtts, men också obehöriga ställföreträdare, bristande processbehörighet etc. ska beaktas.
- Litispendens, en latinsk term i juridiken som innebär att ett mål redan pågår om samma sak, föreligger inte.
- En verkställighet av den utländska domen hotar inte den nationella säkerheten, den kinesiska suveräniteten eller "public policy".

Det är emellertid inte helt omöjligt att en kinesisk domstol erkänner en dom från ett land som Kina inte har ingått något avtal med. Grunden för ett sådant erkännande är den i internationell rätt förekommande reciprocitetsprincipen som tyvärr ger mer godtycke än precision - men mer om reciprocitetsprincipens betydelse för verkställigheten av utländska domar i Kina en annan gång.

Tänk därför noga igenom dessa frågor innan ni sluter avtal med er kinesiska motpart. Genomarbeta varje moment för att säkerställa att ert lands rättsystem inte bara blir ett luftslott när saken väl gäller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar