Jag tänkte återigen generellt ta upp ämnet hur det är att starta företag i Kina. Tidigare har jag skrivit ett inlägg där jag tar upp samma ämne. I inlägget ifråga konstanterades att bolagsetableringen i Kina är tidskrävande och att man bör ha en någorlunda god kännedom om vad som väntas skall. Det är mycket pappersarbete som ska fixas och det rör sig om en väldigt tidsutdragen process. Inlägget kommer att utgå ifrån fallet där utländska medborgare söker sig till Kina. Att göra åtskillnad mellan kineser och icke-kineser i sammanhanget har betydelse i den meningen att icke-kineser som vill bilda bolag helt utan någon inblandning från kineser och inneha ett fullt ägarskap, endast kan välja WFOE (Wholly Foreign Own Enterprise/Entity) som "bolagstyp" där bolagsformen då är limited liability company. Många utländska investerare väljer dock att bilda JV med en lokal samarbetspartner.
När jag menar pappersarbete så menar jag verkligen pappersarbete. För några dagar sedan kom jag över ett antal siffror som någon tydligen har roat sig med att räkna fram. Det jag fann var att det, för att bilda ett WFOE, totalt krävs ungefär 25 olika dokument, 33 originalexemplar, 594 (!) underskrifter sammanlagt och 297 stämplar. Den detaljerade bakgrunden bakom varje underskrift och stämpel samt om siffrorna är huggna i sten eller om de varierar från fall till fall kan ju den intresserade undersöka närmare om viljan finns. Förhoppningsvis är siffrorna utspridda på fler personer än bara en.
Låt mig dock kort beröra och exemplifiera några saker som ovannämnda siffror troligen innefattar, för att ni inte ska tro att jag överdriver. Ansökan om godkänd firmanamn, öppna konto för insättning för att uppfylla lägsta kravet på registrerat aktiekapital (mer om detta kommer) och erhålla intyg på fullständig inbetalning, ansökan om business license (tillstånd att bedriva företagets verksamhet) vilket kräver en massa papper förstås (bland annat papper som styrker godkänd firmanamn och här ska även det blivande bolagets Articles of Association, motsvarande bolagsordning, vara inlämnad), ansökan till skattemyndigheter, ansökan om rätt att utfärda kvitton och fakturor, ansökan om att anställa, ansökan om...ansökan om...Ja, ni fattar poängen. Sedan är det bra att vara välorienterad. Olika städer har olika regler i vissa avseenden. Oftast är det också så att olika distrikt i en stad kan ha olika regler. Vill man bedriva särskild verksamhet inom reglerade områden så måste man också räkna in pappersarbete som myndigheterna begär av en för att erhålla ytterligare tillstånd. Verksamheter med livsmedel kan innebära tillståndsansökan som är relaterad till mathygien, brandskydd samt miljöpåverkan. Kinas matbransch är rätt hårt reglerad för att förebygga matskandaler som oftast förekommer i landet och överträdelser kan leda till vite. Det gäller att titta närmare på varje enskilt fall.
Här vill jag även dela med mig av min egen uppfattning, medan andra säkert har sina egna uppfattningar och upplevelser. Men som jag ser det så är pappersarbetet visserligen massivt men myndigheterna bakom gör rätt för sig och det är förmodligen ytterst sällsynt att myndigheterna visat sig ha några "avvikande avsikter", något som kanske förekommer i andra mindre utvecklade länder. Men utanför denna "myndighetsbubbla" gäller ju marknadsmässiga villkor som alla företag bör beakta för överlevnad. Strategiska och klyftiga företag lyckas medan många andra misslyckas, går med förlust för att till sist gå i konkurs, precis som på hemmaplan. Den kinesiska marknaden är enorm men konkurrensen är stentuff. Visst kan lurendrejeri förekomma men det är verkligen inte karaktäristiskt för Kina utan även på hemmamarknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar