Women in senior management

Förra månaden publicerade Grant Thornton en rapport rubricerad "Women in Senior Management: setting the stage for growth". Rapporten är baserad på fakta ur årets International Business Report (IBR), som också publiceras av Grant Thornton i samarbete med amerikanska affärstidningen Forbes. Rapporten beskriver och lyfter fram olika kommersiella och affärsmässiga aspekter på global nivå.  Jag som vanligtvis förhåller mig rätt neutral till sådana och dylika rubriker eller ämnen (inte minst för att man enligt min mening har ett felaktigt och omoget förhållningssätt till problematiken med få kvinnor med seniora befattningar inom näringslivet) fastnade dock för årets upplaga.

Rapporten "Women in Senior Management: setting the stage for growth" jämför och granskar procentandelen kvinnor på seniora chefsbefattningar i privata och publika bolag i fyrtiofyra olika länder, däribland Sverige och Kina. Den föregående undersökningen kartlägger läget hos 3500 personer med exekutiva seniorbefattningar och totalt 13 000 "businesses leaders" med allt vad det innebär, inom olika industrisektorer där totalt 6500 intervjuer genomfördes mellan november 2012 och februari 2013. Bilden nedan ger en grafisk överblick över rapportens viktigaste resultat.

Sverige kom på en 22:a plats och eftersom att endast 44 länder (där t.ex. endast två länder i Afrika deltar) täcks av rapporten hade resultatet troligtvis i vissa änden justerats om samtliga länder på världskartan hade inkluderats. Det mest uppmärksammade i rapporten är förstås att Kina har världens högsta procentandel kvinnor med seniora chefbefattningar i landets bolag. Enligt Grant Thorntons undersökning innehas hela 51% av landets alla seniora chefsbefattningar  av kvinnor - mäkta imponerande då världssnittet ligger på 26%. Jag snubblade över ett blogginlägg på en blogg om Shanghai där skribenten kommenterade resultatet och utbrast sin förvåning med uttrycket "Even Sweden is only at 27%!". Sämsta placeringen kneps återigen av Japan med endast 7 % kvinnliga seniora chefer i landets bolag vilket är föga förvånande med tanke på den kulturella kontexten i Japan som innebär ett allmänt synsätt där män, men inte kvinnor, ska arbeta.

Jag vet inte om ni finner Grant Thorntons resultat förvånande eller inte men vid närmare eftertanke så måste jag säga att resultatet varken genererar förvåning eller skepticism för min del. Min personliga uppfattning till varför Grant Thorntons undersökning i detta avseende mycket riktigt kan avspegla en verklighet:

- Från det jag har sett med egna ögon och upplevt i Kina så syns kvinnorna minst lika mycket ute i arbetslivet som män, även på chefsnivå, oavsett om det är inom detaljhandeln eller på andra mindre eller stora företag. Jag tror till och med att detta gäller även i mindre städer.

- Jag har hört att över 70% av arbetskraften i Kina är kvinnlig. Naturligt nog bidrar det till en högre andel chefer.

- Extremt hög arbetsmoral och resultatorientering vilket gör att folk varken hinner, orkar bry sig eller ägna några tankar om någoting annat än jobb. Det här är svårt att sätta ord på men på något vis tror jag att nämnda egenskaper gör att könsrollerna är mer neutrala i många sammanhang inom det kinesiska arbetslivet än länder i väst, Sverige inkluderat. Kanske förstår ni som har erfarenhet av arbetslivet i Kina vad jag menar.

- Kvinnofrämjande lagstiftning i Kina, både på central- och provinsnivå varav en hel del rör arbetsrätt. Det finns faktiskt en grundlag med ett brett och allmänt tillämpningsområde i Kina som översatt till svenska heter just lagen om skydd av kvinnors rättigheter och intressen. Det finns även myndighetsorganisationer som riktar sig till kvinnor, t.ex. så finns det en väletablerad organisation under civildepartementet, för kvinnliga åklagare i Kina. 

- Ett-barn-politiken i kombination med att det är vanligt att anställa städhjälp på heltid i den kinesiska medelklassen. Väldigt många hushåll har en som tjänstgör och bor i hemmet. Efter graviditeten brukar dessutom kvinnan bara vara hemma i en månad. Sedan blir det raka vägen till jobbet. Back on track efter trettio dagar helt enkelt. Å andra sidan jobbar männen också lika mycket och det är inte så att mannen stannar hemma istället för kvinnan. Återigen, är maidhjälp lösningen.
- I Kina överstiger antalet tjejer antalet killar på naturveteskapliga samt IT- och teknikutbildningar på högskole- och universitetsnivå. Jag har för mig att Kina är det enda land i världen där det är så. Detta har förstås betydelse i det avseendet att många stora arbetsgivare är just företag med teknikbaserade verksamheter där teknologisk utveckling och tekniska innovationer är A och O för överlevnad.

- Sist men inte minst, trots det faktum att Kina behöver genomföra reformer för att förbättra mycket så har kvinnoförtryck aldrig varit ett inrotat eller systematiskt problem. Inte heller kvinnodiskriminering har varit vanligt förekommande som i många andra mindre utvecklade länder. I Asien har man snarare varit ett föregångsland på området.

Om jag låter föga övertygande så kan ni ju alltid läsa följande som tidningen the Guardian tog upp i artikeln "China: setting the new standard for women in top jobs?" den 25 september 2013:

"One commonly cited school of thought evolves from the political and social context of China. The emancipation of women has been a longstanding political issue in China; particularly since the People's Republic of China was founded in 1949. Since then, the communist parenthesis has strongly encouraged the employment of women outside the home.

As a result, China was one of the first countries to ratify the UN International Convention on the elimination of discrimination against women. It was one of the first countries to implement legislation specifically for the interests of women. It was after such laws came into force that women began to seek employment in state owned enterprises and Corporations."

Japp, i september 1980 anslöt sig Kina till denna FN-konvention genom att Kinas dåvarande first lady och politiker, Kang Keqing skrev på. Sedan ska man förstås inte haka upp sig på en enda rapport och man bör också lägga på minnet att resultatet begränsar sig till ett snävt kartläggningsområde.  Det ska hursomhelst bli intressant att se hur denna utveckling artar sig.

En liten uppdatering: Som stockholmare ligger följande utdrag från Grant Thorntons hemsida mig kärt om hjärtat

"Stockholm toppar företagsledningarnas jämställdhetsliga
Bryter man ner de svenska resultaten regionalt, så ser man att Stockholms företag är väsentligt mer jämställda än övriga landet. I Stockholm utgör kvinnor 35 % av företagsledningarna och andelen kvinnliga vd-ar är 13 procent jämfört med Göteborg där bara två (2) procent av de intervjuade företagen hade en kvinna som vd."