Business without borders

The Economist arrangerar oftast företagsevent på hemmaplan under namnet Business Without Borders. Ett tillfälle från i fjol fokuserade på att göra affärer i Kina och en av de som gästtalade var Dan Harris, en känd amerikansk advokat som har arbetat med tillväxtmarknader i många år varav hälften av tiden (tio år) främst ägnats åt just Kina. På det här eventet så pratar han lättsamt och generellt om att göra affärer i Kina och sätter det i ett rättsligt sammanhang. Det han framför sätter verkligen ett välkomnande perspektiv på ämnet. Man märker hur han resonerar och talar utifrån faktisk erfarenhet av verkligheten och inte utifrån fördomar eller någon allmän övervärdering av sin egen kunskap. Klippet nedan visar en kort introduktion. 

 

Women in senior management

Förra månaden publicerade Grant Thornton en rapport rubricerad "Women in Senior Management: setting the stage for growth". Rapporten är baserad på fakta ur årets International Business Report (IBR), som också publiceras av Grant Thornton i samarbete med amerikanska affärstidningen Forbes. Rapporten beskriver och lyfter fram olika kommersiella och affärsmässiga aspekter på global nivå.  Jag som vanligtvis förhåller mig rätt neutral till sådana och dylika rubriker eller ämnen (inte minst för att man enligt min mening har ett felaktigt och omoget förhållningssätt till problematiken med få kvinnor med seniora befattningar inom näringslivet) fastnade dock för årets upplaga.

Rapporten "Women in Senior Management: setting the stage for growth" jämför och granskar procentandelen kvinnor på seniora chefsbefattningar i privata och publika bolag i fyrtiofyra olika länder, däribland Sverige och Kina. Den föregående undersökningen kartlägger läget hos 3500 personer med exekutiva seniorbefattningar och totalt 13 000 "businesses leaders" med allt vad det innebär, inom olika industrisektorer där totalt 6500 intervjuer genomfördes mellan november 2012 och februari 2013. Bilden nedan ger en grafisk överblick över rapportens viktigaste resultat.

Sverige kom på en 22:a plats och eftersom att endast 44 länder (där t.ex. endast två länder i Afrika deltar) täcks av rapporten hade resultatet troligtvis i vissa änden justerats om samtliga länder på världskartan hade inkluderats. Det mest uppmärksammade i rapporten är förstås att Kina har världens högsta procentandel kvinnor med seniora chefbefattningar i landets bolag. Enligt Grant Thorntons undersökning innehas hela 51% av landets alla seniora chefsbefattningar  av kvinnor - mäkta imponerande då världssnittet ligger på 26%. Jag snubblade över ett blogginlägg på en blogg om Shanghai där skribenten kommenterade resultatet och utbrast sin förvåning med uttrycket "Even Sweden is only at 27%!". Sämsta placeringen kneps återigen av Japan med endast 7 % kvinnliga seniora chefer i landets bolag vilket är föga förvånande med tanke på den kulturella kontexten i Japan som innebär ett allmänt synsätt där män, men inte kvinnor, ska arbeta.

Jag vet inte om ni finner Grant Thorntons resultat förvånande eller inte men vid närmare eftertanke så måste jag säga att resultatet varken genererar förvåning eller skepticism för min del. Min personliga uppfattning till varför Grant Thorntons undersökning i detta avseende mycket riktigt kan avspegla en verklighet:

- Från det jag har sett med egna ögon och upplevt i Kina så syns kvinnorna minst lika mycket ute i arbetslivet som män, även på chefsnivå, oavsett om det är inom detaljhandeln eller på andra mindre eller stora företag. Jag tror till och med att detta gäller även i mindre städer.

- Jag har hört att över 70% av arbetskraften i Kina är kvinnlig. Naturligt nog bidrar det till en högre andel chefer.

- Extremt hög arbetsmoral och resultatorientering vilket gör att folk varken hinner, orkar bry sig eller ägna några tankar om någoting annat än jobb. Det här är svårt att sätta ord på men på något vis tror jag att nämnda egenskaper gör att könsrollerna är mer neutrala i många sammanhang inom det kinesiska arbetslivet än länder i väst, Sverige inkluderat. Kanske förstår ni som har erfarenhet av arbetslivet i Kina vad jag menar.

- Kvinnofrämjande lagstiftning i Kina, både på central- och provinsnivå varav en hel del rör arbetsrätt. Det finns faktiskt en grundlag med ett brett och allmänt tillämpningsområde i Kina som översatt till svenska heter just lagen om skydd av kvinnors rättigheter och intressen. Det finns även myndighetsorganisationer som riktar sig till kvinnor, t.ex. så finns det en väletablerad organisation under civildepartementet, för kvinnliga åklagare i Kina. 

- Ett-barn-politiken i kombination med att det är vanligt att anställa städhjälp på heltid i den kinesiska medelklassen. Väldigt många hushåll har en som tjänstgör och bor i hemmet. Efter graviditeten brukar dessutom kvinnan bara vara hemma i en månad. Sedan blir det raka vägen till jobbet. Back on track efter trettio dagar helt enkelt. Å andra sidan jobbar männen också lika mycket och det är inte så att mannen stannar hemma istället för kvinnan. Återigen, är maidhjälp lösningen.
- I Kina överstiger antalet tjejer antalet killar på naturveteskapliga samt IT- och teknikutbildningar på högskole- och universitetsnivå. Jag har för mig att Kina är det enda land i världen där det är så. Detta har förstås betydelse i det avseendet att många stora arbetsgivare är just företag med teknikbaserade verksamheter där teknologisk utveckling och tekniska innovationer är A och O för överlevnad.

- Sist men inte minst, trots det faktum att Kina behöver genomföra reformer för att förbättra mycket så har kvinnoförtryck aldrig varit ett inrotat eller systematiskt problem. Inte heller kvinnodiskriminering har varit vanligt förekommande som i många andra mindre utvecklade länder. I Asien har man snarare varit ett föregångsland på området.

Om jag låter föga övertygande så kan ni ju alltid läsa följande som tidningen the Guardian tog upp i artikeln "China: setting the new standard for women in top jobs?" den 25 september 2013:

"One commonly cited school of thought evolves from the political and social context of China. The emancipation of women has been a longstanding political issue in China; particularly since the People's Republic of China was founded in 1949. Since then, the communist parenthesis has strongly encouraged the employment of women outside the home.

As a result, China was one of the first countries to ratify the UN International Convention on the elimination of discrimination against women. It was one of the first countries to implement legislation specifically for the interests of women. It was after such laws came into force that women began to seek employment in state owned enterprises and Corporations."

Japp, i september 1980 anslöt sig Kina till denna FN-konvention genom att Kinas dåvarande first lady och politiker, Kang Keqing skrev på. Sedan ska man förstås inte haka upp sig på en enda rapport och man bör också lägga på minnet att resultatet begränsar sig till ett snävt kartläggningsområde.  Det ska hursomhelst bli intressant att se hur denna utveckling artar sig.

En liten uppdatering: Som stockholmare ligger följande utdrag från Grant Thorntons hemsida mig kärt om hjärtat

"Stockholm toppar företagsledningarnas jämställdhetsliga
Bryter man ner de svenska resultaten regionalt, så ser man att Stockholms företag är väsentligt mer jämställda än övriga landet. I Stockholm utgör kvinnor 35 % av företagsledningarna och andelen kvinnliga vd-ar är 13 procent jämfört med Göteborg där bara två (2) procent av de intervjuade företagen hade en kvinna som vd."

Sociala instanser

Augusti och september - två galna månader har passerat. Framöver lovar jag att uppdateringen ska bli bättre och hamna på i vart fall ett till två inlägg i veckan men tiden kommer fortfarande att vara mycket knapp för en längre period framåt. Ber om lite överseende med detta och passar även på att be om ursäkt för sena svar på läsarmail :)

Men bara för att jag inte särskilt bra med social media betyder det ju inte att andra inte heller är det. Aktivitetsnivån hos domstolarna i Kina är nämligen uppe på högvarv. I slutet av förra månaden kunde folk från jordens alla hörn inte bara läsa om f. d. toppolitikern Bo Xilais rättegång via traditionell media utan också på domstolens Weibo (Kinas enormt populära motsvarighet till Twitter med över 500 miljoner registrerade användare - detta att jämföra med totalt 600 miljoner registrerade Internetanvändare i landet). Det rör sig inte om tillfälligheter utan allt fler domstolar i Kina skaffar Weibo-konton eller annan plattform på sociala medier för ökad transparens och offentlighet. Det sägs att domstolar i åtminstonde sjutton olika provinser i Kina har anslutit sig online genom mikrobloggar (bland annat Weibo) och att antalet domstolar uppgår till nästan ett tusen. Det är Supreme Court i Peking med dess chefsdomare som går i bräschen för denna nya aktivitet.

Att spela in och lägga upp rättegångar live är förstås inte det enda formatet - utdrag av domstolsavgöranden publiceras och för några veckor sedan höll en domstol i huvudstaden en chatt online där allmänheten fick möjlighet att ställa frågor om en rättegång i ett våldtäktsfall.

Som vanligt kommenteras samtliga ämnen som berör Kina och internet livligt av omvärldens medier. The Boston Globe skriver den 2 oktober 2013:

China’s notoriously opaque courts have suddenly embraced social media to provide a window into their proceedings, to boost a sceptical public’s confidence in the country’s Communist Party-controlled legal system.

"Suddenly embraced" är dock felaktigt. Domstolarna har sedan två år tillbaka börjat använda sig av social media för att nå ut till allmänheten. Det bör också nämnas att många rättsfall är fullt tillgängliga för allmänheten att ta del av även utanför sociala medier.

Domstolarnas underordnade ställning i förhållande till partiet är förstås problematisk men detta innebär inte per automatik att det inte finns väl underbyggda och kvalificerade domar. Många domar är välformulerade och professionellt avkunnade, särskilt de som kommer från domstolar i storstäder. Ett exempel är ett avgörande från augusti i ett antitrust-mål vid en domstol i Shanghai med bolaget Johnson & Johnson som svarande.

Den 25 juli 2013 skrev Veckans Affärer om Bo Xilais rättegång:

En del menar att åtalet bara är ett politiskt spel för gallerierna. Den välkände juristen Xu Xin var en av dem som bestred påståendet att åtalet skulle vara en seger för den kinesiska rättssäkerheten, något som regeringen gärna vill framhålla, skriver Wall Street Journal. "Detta har varit bestämt sedan länge," skrev Xu, "Målet har inget att göra med prövningar eller åtal." Men få åsikter av det slaget har överlevt censuren. De uttalanden i sociala medier som har överlevt är antingen från välkända kineser som Xu Xin, eller partivänliga och ofta skapade av partiet själva som propaganda, skriver Wall Street Journal och exemplifierar den typ av uttalanden som syns idag:

"Jag tror på partiet och jag tror på regeringen. Vem du än är, om du bryter mot lagen skall då få ett rättsligt straff."

Jag hyllar inte den kinesiska (och inte heller den amerikanska) regeringens internetpolicy men den som kan läsa kinesiska, kan också med egna ögon se och ta del av den kinesiska internetkulturen, både på hemsidor och sociala medier. Satiren, opinionen, kritiken mot politiker, de sylvassa orden, brutal ärlighet, sarkasmen och internethumorn erbjuder grym underhållning och koncentreras i enorma mängder som i både kreativitets- och kvantitetsmått överträffar många andra länder i väst. I överlag bör man inte vara alltför selektiv, särskilt inte om man har en trist benägenhet för att endast plocka ur och lyfta fram det negativa, trots att det finns mycket positivt som tillåts och därmed är orört. Ett tips hursomhelst är att åtminstonde läsa och ta del av alla dessa kinesiska hemsidor och inte minst mikrobloggar om man kan läsa kinesiska och vill förstå landet på riktigt. 

Man judging man

Uppdateringen har varit lite låg den senaste tiden men troligtvis är det inte många som sitter framför datorn när årets svenska sommar varit den bästa på alldeles för länge. Nu är inläggen iallafall tillbaka efter detta sommaruppehåll!

 

Tänkte skriva om den kinesiska motsvarigheten till det svenska nämndemannasystemet eller den amerikanska modellen med "jury duty" för att svara på en fråga från en läsare. Det här inlägget kommer alltså att enbart handla om dessa lekmannadomare.  Ja, Kina använder sig också av dessa i domstolarnas dömande verksamhet. I Kina påbörjades ett reformarbete av landets domstolssystem under början av 2000-talet där en resolution utfärdades 2004. Den började gälla den första maj 2005 för att förbättra det kinesiska jurysystemet - som egentligen redan fanns 1954 när landets allra första konstitionella grundlag antogs. Men systemet var omoget och föga använt, inte minst blev systemet helt urholkat under kulturrevolutionen som varade ända fram till slutet av sjuttiotalet.

 

När jurysystemet moderniserades år 2005 rekryterades omkring tjugosjutusen jurymedlemmar till den dömande verksamheten. Juryn får medverka i både tviste-, förvaltnings-, och brottmål men endast i underinstanser och därför inte i överklagade mål. Jurymedlemmen tilldelas samma portion av dömande makt som sin domarkollega och har rätt att aktivt ställa frågor under en rättegång. Som man kan gissa sig till ställs det förstås höga krav för att man ska kunna bli en kinesisk lekmannadomare. Man måste vara minst tjugotre år gammal, ha en god fysisk hälsa (något diffust?), vara utbildad på minst högskolenivå, får inte vara jurist eller ha medlemskap i eller anställning på vissa politiska organisationer eller rättsskipande myndigheter och så vidare. Vägen för att bli nominerad är lite snårig. Man kan exempelvis rekommenderas av sin arbetsgivare som i sin tur rekommenderar personen till närmsta domstol och så går det lite fram och tillbaka. Till syvende och sist är det den lokala regeringen som sätter ner foten. För att slutligen kvalificera sig måste man genomgå och bli godkänd på en examination.

 

Idag finns det omkring åttiofemtusen juryn över landet enligt uppgifter från Supreme Court i Kina.  Domstolen hoppas på en ökning till tvåhundratusen inom de kommande två åren. Åsikterna är delade kring frågan om hur väl jurysystemet fungerar och vilken funktion den fyller i verkligheten. Det finns de som bland annat menar att en bredd inom juryrekryteringen, saknas, vilket behövs för att jurydeltagandet ska representera en mer variationsrik medborgargrupp. 

When I was a boy I was told that anybody could become President. I’m beginning to believe it.

- Clarence Darrow, amerikansk försvarsadvokat.

 

Den 24 maj 2007 publicerade den brittiska London-baserade läkemedelsjätten GlaxoSmithKline (GSK) på sin hemsida nyheten om deras nya Kina-satsning - en sprillans ny R&D-centrum i Shanghai. Verksamhetens fokus bestämdes ligga på neurologiska  sjukdomar såsom Parkinson och Alzheimers.

Ambitionen, iklädd i GSK:s egna ord, lyder som följande:

"The centre will eventually direct the global discovery and development activities within its therapeutic area, from drug-target identification to late-stage clinical studies, while collaborating with research institutions elsewhere in China and other countries."

I höstas startade läkemedelsjätten upp ännu ett nytt projekt i form av en R&D-enhet, Innovative TCM, där TCM förstås är den förkortade beteckningen för Traditional Chinese Medicine.

Och så har vi sexhundratusen. Den siffran är  aktuell just nu då det idag framkom att Kinas högsta åklagarmyndighet under årets första sex månder fått över sexhundratusen ärenden angående mutbrott på sitt bord. Myndigheter, företag och individer är alla inräknade. Siffran representerar en ökning på nästan 80% jämfört med samma period under fjolåret och visar på en eventuell inledning av den korruptionsbekämpning som presidenten Xi Jinping i så behärskande men bestämda ordalag har talat om och uppmuntrat till.

Och så åter till det inledande samtalsämnet.

Efter tidigare korruptionskandaler med multinationella medicinföretag som Biomet, Pfizer och Johnson & Johnson i Kina blev det alltså GSK:s tur. En av dessa sexhundratusen ärenden utgörs nämligen med stor sannolikhet av GSK:s senaste korruptionsskandal (eller eventuella korruptionsskandal, då ingen ännu är fälld) i Kina. Kinesiska myndigheter utreder just nu hurudvida personer med exekutiva chefsbefattningar i GlaxoSmithKline (China) Investment Co Ltd mutat sjukhus, organisationer, myndighetspersoner med mera för att få sjukhus och apotek att skriva ut och sälja GSK:s läkemedel i så stora mängder som möjligt. Mutorna har skett i form av ofantliga kontantsummor, dödligt lyxiga middagsinviter samt svindyra resor. Det totala värdet uppskattas till över tre miljarder RMB (det vill säga nästan 3,25 miljarder SEK). Inga mesmutor här inte. Systematiska mutor på den medicinska marknaden leder till konsekvenser som innebär en menlig påverkan för alla konsumenter och sjuka patienter som drabbas av uppdrivna priser på läkemedel. Bland de misstänkta finns både kinesiska och utländska medborgare där det totalt rör sig om ett tjugotal medarbetare från GSK. Myndigheter i Shanghai och provinserna Henan samt Hunan samarbetar nu i brottsbeivrandet.

En annan mutskandal står Kinas tidigare järnvägsminister för, som dömdes till döden, dock med en tidsfrist på två år, förra veckan av en domstol i Peking för att ha mottagit mutor på nästan sextiofem miljoner dollar. Nog är det lite lustigt hur dessa korruptionsnyheter under den senaste tiden sammanfaller med högsta åklagarmyndighetens färska utfärdande av "Provisions on Bribery Case File Inquiry" förra månaden. Regelverket syftar till att säkerställa att åklagarmyndigheten upprätthåller ett välfungerande system för att hantera inkommande anmälningar och upplysningar om mutbrott.

A glimpse of VIE

"VIE" är förkortningen på den engelska beteckningen "Variable Interest Entitiy", en kinesisk "bolagsform" som uppstod så sent som strax efter milleniumskiftet men som omsider har blivit hur vanlig som helst och lagt grunden för gigantiska vinsterhållanden för de börsnoterade jättarna i Kina. Orsaken till att jag använder citationstecken är för att en VIE inte utgör en bolagsform i konventionell mening. Det är snarare en ägandestruktur som åstadkommes på avtalsrättslig grund. Av pedagogiska skäl går det dock, enligt min mening, att tala om en bolagsform. Kreativiteten och tankarna bakom VIE är sprungna ur enkla idéer - tjäna pengar samt övervinna de hinder som den kinesiska lagstiftningen på området lägger fram. Det finns olika varianter av VIE, där bilden nedan visualiserar en av dem.



Endast omkring en procent av dem börsnoterade företagen var privata bolag år 2000, resten var alltså statliga. Efter det tog reformen fart där den kinesiska börshandeln utvecklades och allt fler privata företag blev börsnoterade. Bakgrunden till VIE är följande: Ska ett kinesiskt privat bolag börsnoteras utomlands - New York-börsen och NASDAQ utgör dem vanligaste - krävs ett särskilt tillstånd enligt kinesisk lagstiftning där processen ifråga är seg och mödosam. För att fånga utländskt kapital används därför VIE-strukturen som ett verktyg för att på så vis kringgå lagen. De utländska företag som verkar i diverse utvalda branscher använder VIE dessutom för att fylla ännu en funktion. Som jag tidigare har skrivit gäller att vissa sektorer av den kinesiska staten klassas som restriktiva respektive förbjudna för utländska företag att verka inom. Genom VIE-strukturen utövar det utländska företaget den faktiska kontrollen över det kinesiska inhemska företaget medan de kinesiska ägarna juridiskt sett äger företaget ifråga.

VIE är en smaskig bit att sätta tänderna i. Jag kommer att återkomma till VIE mer ingående efter denna introduktion. Högsta domstolen i Kina har bland annat avgjort ett antal fall som behandlar VIE och denna ägandestruktur har därför hamnat i rampljuset på sistonde. 

Snabba, men ibland problematiska, cash

Det är fredag, högsommar, grilltider och helgen ska bjuda på härliga tjugofem grader. Vi firar omständigheterna med ett inlägg om cash!

 

En vanligt förekommande fråga som jag tror ställs av många företag men även privatpersoner är reglerna och hanteringsförfarandet när det kommer till att föra ut pengar från Kina. Inte minst gäller detta utländska företag med verksamhet i Kina eller utländska medborgare, däribland svenskar, som befinner sig i Kina för att jobba. Att föra ut pengar från Kina utgör en mångfacetterad fråga - enkelt och svårt på samma gång, beroende på det enskilda fallet. Enligt beräkningar från Wall Street Journal har privatpersoner i Kina totalt fört ut 225 miljarder dollar på bara ett år mellan 2011 och 2012 där man har sett en fortsatt ökning sedan dess. Det finns dock bestämmelser och regler att ha koll på för att hålla sig till den lagliga sidan och undvika den olagliga sidan med mindre roliga anklagelser om penningtvätt.

 

Arbetar man i Kina med ett fullt giltigt arbetstillstånd eller visum, betalar skatt samt har ett oklanderbart anställningskontrakt har man som utländsk "expat" i princip inga problem med att föra ut sina intjänade RMB tillbaka till hemlandet. Detsamma gäller i stort sett även för juridiska personer där reglerna som företagen träffas av till och med ska vara något uppmjukade enligt vad jag har hört. Dock ska det vara så att kinesiska företag endast får konvertera RMB till utländsk valuta för särskilda ändamål såsom betalning av fakturor till utländska leverantörer och godkända investeringar i utlandet. Det gäller att kunna, för den ansvariga kinesiska myndigheten ifråga, bevisa att man uppfyller samtliga kriterier. Detta bör kunna ske utan några större komplikationer genom att uppvisa relevanta dokument. I sådana fall funkar gamla hederliga banköverföringar alldeles utmärkt - se bara till att välja en kinesisk bank som du tycker arbetar snabbt och fritt från krångligheter. Däremot gäller andra puckar om man inte uppfyller ovannämnda kriterier. Jobbar man i Kina utan att betala skatt till den kinesiska staten får endast ett begränsat belopp föras ut från landet. Sist jag kollade uppgick beloppet till femhundra dollar dagligen, till en avgift på tvåhundra dollar. Summor upp till detta belopp är alltså godkända att lämna landet utan att personen eller företaget ifråga behöver tillhandahålla myndigheten några bevis på betalda skatter med mera. 500-gränsen gäller utländska medborgare och företag medan andra något högre belopp gäller för kinesiska. Kinesiska medborgare och företag faller under en regel som sätter upp en takgräns för hur mycket RMB som max per år får föras ut från landet, något som dock inte gäller för utländska medborgare och företag.

Håller man sig till dessa bestämmelser och beloppsbegräsningar finns ingen anledning för oro och för kinesiska myndigheter att hålla ett öga på en. Men det finns många sätt att kringgå lagen, där en del är lagliga medan andra genererar stora affärsmöjligheter för dem mindre lagligt sinnade. I staden Chongqing i Kina dömdes  i fjol exempelvis en kvinna till sex års fängelse då hon drivit en mellanhandsagentur som hjälpte sina klienter att olagligt föra ut pengar till utlandet. År 2009 kom en annan dom från en domstol i lägre instans i Hongkong på omkring sextio sidor. Många utnyttjar Hongkongs finansiella system för att kringgå fastlandets restriktioner (pengar som förs ut till Hongkong räknas alltså som en utlandsöverföring i sammanhanget), vilket också har fungerat hyfsat bra eftersom att Hongkong har sina egna finansiella system och regelverk som ohämmat tillåter överföringar samt så kallade "underground banks" som överför ens pengar åt en. En förmögen affärskvinna från Shenzhen lyckades föra ut två miljoner dollar innan hon dömdes för penningtvätt för att sedan frias av högsta domstolen Hongkong efter ett och ett halvt år i fängelse. Hon hade, med hjälp av en bankman anställd på en väletablerad bank i fastlandet, tagit kontakt med en undergroundbank i Hongkong som drivits av bankmannens fru. Konceptet gick ut på att göra ett utbyte mellan kvinnan och en annan klient till undergroundbanken där man satte in samma belopp på den andres konto. Kvinnan fick alltså ett belopp insatt i hennes bankkonto öppnat i Hongkong medan den andra personen fick motsvarande summa insatt på dennes fastlandsbankkonto. På så sätt får man till överföringen utan att någon gränsöverskridande transaktion egentligen hade ägt rum vilket förstås gör att illegala överföringar överstigande dem lagstadgade takbeloppen svårare upptäcks. Men notera att anledningen till att hon dömdes av lägre instans inte var för att hon kringgick lagen. Tvärtom så är hennes förfarande med att anlita en mellanagentur i form av underground-banken en helt laglig åtgärd enligt Hongkongs lagstiftning. Kvinnan hade istället otur då pengarna som den andra personen satte in på hennes konto i Hongkong visade sig komma från en bedrägerihärva. Eftersom att högsta domstolen sedan kom fram till att hon rimligen inte bort veta att pengarna härrörde från ett brott, friades hon. Detta förfarande likande det sätt som mellanhandsagenturen i Chongqing använde sig av innan kvinnan bakom sattes i fängelse och organisationen tvångstängdes av kinesisk myndighet. Skillnaden var alltså att sådana kringgåenden är olagliga att utföra i fastlandets jurisdiktion men inte i Hongkong. Att börsnotera ett kinesiskt bolag i Hongkong eller utomlands som New York utgör även ett annat sätt, helt lagligt, att föra ut pengar från Kina genom att sälja aktier. Enligt vad jag hört ska dock relativt nya ändringar från i år ha lättat på vissa kapitalregleringar innebärande att utvecklingen för att underlätta och utöka möjligheterna till överföring bortom gränserna nu har inletts och är värd att framöver bevakas.

"Being good in business is the most fascinating kind of art. Making money is art and working is art and good business is the best art."

- Andy Warhol