Det slog mig att jag aldrig dedikerat ett helt inlägg åt joint ventures i Kina. Det finns två olika typer av JVs i Kina där den vanligaste är Equity Joint Venture. WFOE utgör fortfarande den i särklass mest vanliga bolagsformen bland utländska investerare i Kina. Men JVs har, sedan dess lagstiftning kom till 1979, funnits och även om JVs i mångas ögon utgör det sämre alternativet, kommer JVs med all sannolikhet att finnas kvar.
Upplägget är som känt, att två eller fler bolag äger ett limited liability-bolag, där ett ägandeskap vanligen är 51% utländskt och 49% kinesiskt. Det som har befläckat JV-bolagens rykte bland utländska investerare är flertalet uttalade fall om den utländska investerarens brist på insikt och avsaknad av kontroll över JV-bolaget i praktiken, trots att det utländska bolaget med sin 51% är majoritetsägare. Men den kinesiska företagsledningsmodellen fungerar inte riktigt på samma sätt som vi är vana vid. Styrelsen, som ju utses av bolagsstämman som i sin tur består av aktieägare, är likväl befintlig i kinesiska företag men det finns två verkställande ledningspositioner i kinesiska bolag, däribland en s. k. legal representative, som i praktiken är den som håller i alla trådar. En sådan person i ett JV-bolag är oftast av naturliga skäl styrelseordförande i det kinesiska företaget vilket i praktiken oftast inte kan beskrivas som något annat än ett kinesiskt övertagande.
Ett uppmärksammat fall, en av de största JV-tvisterna i Kina, ledde till slutet på det fleråriga JV-samarbetet mellan det franska mejeriföretaget Danone och det kinesiska dryck- och livsmedelföretaget Wahaha, som är ett av Kinas största. Företagets grundare, Zong Qinghou, är en av Kinas rikaste entreprenörer. De båda företagen bildade sitt allra första JV år 1996. Zong blev också styrelseordförande för JV-bolaget. Sedan dess har antalet JV-bolag stigit till 39. Försäljningsintäkterna år 2006 var över 2 miljarder dollar. Danones aktieinnehav uppgick till 51% och var därmed majoritetsägare.
Någon gång under 2005 anklagades Wahaha av Danone för att i hemlighet ha bildat andra bolag som tillverkade och sålde produkter, som var nästintill identiska med de som såldes av JV-bolagen, i strid med gällande avtal mellan parterna. Detta utgjorde inte minst ett varumärkesintrång eftersom produkterna använde sig av samma eller i vart fall varumärken som kunde förväxlas med JV-bolagen. Danone och Wahaha nådde emellertid en överenskommelse och kunde, om än något förbittrade på varandra, fortsätta skriva på sin framgångssaga.
Samarbetet bestod dessvärre inte och krackelerade. Istället uppstod fler tvister som skulle komma att pågå fram till september 2009. År 2007 togs en av tvisterna till skiljeförfarande i Stockholm med Danone som käranden. Samtidigt pågick andra rättsliga förfaranden med Wahaha som kärande - Wahaha ville bland annat få en skiljedom på att Wahaha ägde varumärkesrätten till de omtvistade produkterna och inte något av JV-bolagen. Kanske var domslutet en en orsak till varför den kinesiska rättsskipningen i fallet ansågs vara nationalistisk - skiljenämnden fann nämligen att någon giltig övergång av varumärkesrätten från Wahaha till JV-bolaget aldrig hade skett utan tillhörde alltjämt Wahaha.
Tvisterna var inte enbart av affärsmässig karaktär utan kom också att bli personliga, där olika personer med ledningspositioner på båda sidorna anklagade varandra för olika typer av avtalsöverträdelser. Zong Qinghou anklagades bland annat för att ha agerat i strid med JV-bolagens intressen för att gynna egna och nära anhörigas.
I september 2009 nådde parterna slutligen en förlikning där Wahaha förvärvade Danones aktieinnehav på 51% vilket innebar att hela JV-samarbetet upplöstes och Wahaha blev ensam vårdnadshavare av alla JV-barnen. Spekulationer säger att förvärvet gick för en halv miljard dollar.
Självfallet finns det exempel på lyckade JV-samarbeten, för visst finns det stora fördelar med att ha en kinesisk samarbetspartner med god kännedom samt erfarenhet av den lokala marknaden och som kan erbjuda relativt billig arbetskraft. Men jag vill med inlägget belysa de utmaningar och eventuella problem som en västerländsk investerare närmare bör undersöka innan något beslut fattas. Särskilt beträffande större företag där organisationen är hierarkisk och ägandeskapet är spritt. En sådan medvetenhet är enligt mig dessutom än mer angelägen i samarbeten mellan kinesiska och västerländska företag eftersom inte minst språk- och kulturförbistringar kan sätta käppar för hjulet - på den goda företagsandans bekostnad.
